Minnet sitter i hela kroppen
Maria Hamberg



Tankar om minnet vid en vävstol.



Sedan jag flyttade tillbaka till de trakter där jag växte upp i Ångermanland och Höga Kusten upplever jag då och då ett slags kroppens dejavú. De minnen som jag har lagrat någonstans djupt begravda under trettio år av glömska poppar ideligen upp och gör sig påminda. Det händer i så helt oväntade situationer att jag kommit att fundera en del över hur minnet fungerar.

   Det mest tydliga exemplet var när jag för att överraska min dotter med en så kallad ”kokning” till hennes förstfödda barn, och mitt första barnbarn, anmälde mig för att väva på vävstugan. Till historien hör att min mamma vävde väldigt mycket, men inte förrän jag flyttat hemifrån. Jag såg henne knappt sitta i vävstolen, men fick hennes alster, bland annat som presenter i samband med barnafödslar. Min farmor däremot besökte jag flera gånger i veckan under högstadietiden. Hon bodde i en pensionärslägenhet intill skolan i Bjästa, och när jag inte gillade skolmaten gick jag till farmor. Och i stort sett jämt fick jag hämta henne nere i källaren där hon hade sin vävstol.

   Men jag har aldrig vävt. Ändå fick jag för mig att ge dottern en dräll som present. Bara det var en aning underligt, men det förklarade jag för mig själv med nostalgi. Det underliga som fick mig att börja filosofera hände sedan jag hamnat på en bänk framför en varp, när jag slog med bommen och skjutsade skytteln fram och tillbaka i skälet som jag öppnade i varpen med tramporna från de hängande skaften. Det första var att jag direkt visste hur jag skulle hålla i grejerna. Att jag kunde spola upp mera inslagstråd utan att någon visade hur det skulle gå till. Och när en tråd i varpen gick av, kunde jag dels fixa det, men jag kunde även verbalisera det jag gjorde. Det gick av sig självt, det var först när det hänt som jag förundrades. När jag hörde orden jag uttalade.

   Innan jag öppnat dörren till det gamla nedlagda dagiset som numera är byns vävstuga hade jag inga ord för något av alla de attiraljer en vävstol utgörs av. Men det var som om de kom in i munnen via min muskulära aktivitet. När jag slog hårt med bommen mot väven för att få den tät och fin kom minnen från hur mamma uttryckt sig när hon gav mig fälltäcket jag skulle lägga i barnvagnen på henne som jag nu satt och vävde till. ”Jag slog så jag vart svettig”, sa mamma när jag berömde det vackra ylletyget.

   Och när jag puttade in skytteln, den spolformade tingesten som dras mellan trådarna för att få väven att växa, var det som om jag mindes det jag aldrig sett. Det var som om jag varit med på fyrtiotalet när min mormor lärde min mamma väva hemma i köket där jag senare växte upp. Men jag har aldrig träffat min mormor! Hon dog fyra år innan jag föddes. Och min mamma dog för nästan trettio år sedan, och hon lärde aldrig mig att väva. Och min farmor svängde benen över bocken nästan genast jag kom in i källarrummet. Hon blev så glad över att få besök och kaffefrämmande att hon släppte allt hon hade för händer.

   Ändå satt minnet av allt de gjort i armarna på mig! Det var mycket märkligt.

   Jag har ingen annan förklaring än att själva arbetet, den kroppsliga ansträngningen, rörde runt i något muskelminne och drog det gömda (och glömda) upp till medvetenhetsnivån. För mig bevisar det att minnet inte bara sitter i hjärnan, det sitter i hela kroppen. Genom att utföra de rörelser jag tidigare sett mamma och farmor göra, aktiverade jag minnen från då. Orden för vad jag gjorde låg i någon grå nerv någonstans i kroppen och kom loss och blev aktiverade genom musklerna. Kanhända är det till och med så att spegelneuronen, de som gör att en bäbis gapar för att den som matar gör det, även de lagrar in minnen.

   Nu är duken klar, och den är full av tankar som jag slagit in med bommen så hårt jag vågat för att min dotter och den som ska komma ska förstå hur fantastiskt mycket jag tycker om dem. Men jag har också lagrat in mängder av minnen från min barndom och uppväxt, att begrunda för någon som sedan ska sitta och titta på rutor och ringar och kanske lära sig multiplikationstabellen.



Fler artiklar av och om Maria Hamberg.

De senaste artiklarna

Tack och hej då!

Tack och hej då! av Maria Öman. eProvins läggs ner, men Norrländska litteratursällskapet/FC Norr välkomn...

Läs mer

Katapultpriset till Stina Stoor

Katapultpriset till Stina Stoor av Gregor Flakierski. Katapultpriset för bästa svenska skönlitterära debut 2015 har...

Läs mer

Färd med Åreskutan

Färd med Åreskutan av Karl-Henrik Ström. Åre är väl en norrländsk ikon - om än av kapitalismen dege...

Läs mer

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman av Gregor Flakierski. Författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-...

Läs mer

På målsnöret eller Tiden och jag

På målsnöret eller Tiden och jag av Anita Jacobson. Konsten att hinna, om en stipendiat på väg til...

Läs mer

Skriv med Ninnan

Skriv med Ninnan av Nina Linder. Skrivspa i vackra Norsjö....

Läs mer

Om att tälta

Om att tälta av Theres K Agdler. Den enes frihet, den andres orättvisa....

Läs mer

Kalender-gate

Kalender-gate av Anna Holmström Degerman. Några luckor är redan öppnade, ännu fler återstår. Årets kalender-ga...

Läs mer

Dialektens revansch och upprättelse

Dialektens revansch och upprättelse av Gregor Flakierski. Nicke Sjödin visar på rikedomen att ha flera språk m...

Läs mer

Minnet sitter i hela kroppen

Minnet sitter i hela kroppen av Maria Hamberg. Tankar om minnet vid en vävstol....

Läs mer

Redaktören rekommenderar

Tack och hej då!

Tack och hej då! av Maria Öman. eProvins läggs ner, men Norrländska litteratursällskapet/FC Norr välkomn...

Läs mer

Katapultpriset till Stina Stoor

Katapultpriset till Stina Stoor av Gregor Flakierski. Katapultpriset för bästa svenska skönlitterära debut 2015 har...

Läs mer

Färd med Åreskutan

Färd med Åreskutan av Karl-Henrik Ström. Åre är väl en norrländsk ikon - om än av kapitalismen dege...

Läs mer

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman av Gregor Flakierski. Författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-...

Läs mer

På målsnöret eller Tiden och jag

På målsnöret eller Tiden och jag av Anita Jacobson. Konsten att hinna, om en stipendiat på väg til...

Läs mer

Boknytt

Botanisera bland böcker och litteratur med norrländsk anknytning, klicka här...