Om att tälta
Theres K Agdler



Den enes frihet, den andres orättvisa.



Att tälta har sedan barnsben varit en synonym för frihetslängtan. Jag fick aldrig tälta som barn, men längtade ständigt. Många gånger hade jag hört mormors berättelse om hennes och morfars första semester. Mormor satt bak på morfars moppe, en ryggsäck på ryggen, en rulle med tältet fastspänt bakom henne. De bodde i Emmental i Schweiz och kom nog inte så långt, men det spelade ingen roll. ”Vi stannade och slog upp tältet var vi ville, som luffare”, skrattade hon. Det var krig då i Europa.

   Som ung vuxen köpte jag mig ett tält. Det var blått som havet, blå som bergen i skymningen. Då den dyraste saken jag någonsin köpt. Året var 1995 och jag var student i Basel. Jag tog tåget till Genua, färjan till Korsika, korsade tre gränser på en och samma dag. Vandrade och tältade ensam i två veckor. Året efter blev det Lappland.

   Senare, efter flytten till Sverige (jag är invandrare men kunde flyga hit, behövde inte vandra, inte gå), har det mest blivit fjälltältning. Ibland med familjen men mest ensam. En ständig längtan efter frihet. Att bära sitt hem på ryggen, kunna gå var man vill, stanna några dagar på samma plats eller fortsätta vidare. Sedan komma hem, njuta av en varm dusch, en modern bostads bekvämligheter.

   Under året som gått har jag tänkt mycket på tält och vad det innebär att tälta. Ordet ”tältläger” dök upp allt oftare i tidningsrubriker. I början handlade artiklarna om människor som kallas tiggare eller EU-migranter. Tältläger i Sverige. De skulle bort, var en ”sanitär olägenhet”. Passade inte in i ett modernt demokratiskt välfärdssamhälle.

   Några månader senare, nu hade det blivit höst, flyttades fokus på löpsedlarna. Först bilder av båtar, högar med flytvästar sedan strömmen av människor som vandrar på grusvägar, längs järnvägsspår. Gränser som försvann tas åter i bruk, stängsel byggs och fler och fler tält slås upp. En ung man pekar mot ett litet skevt tvåmanstält, ”här bor jag”, säger han, ”tillsammans med 6-7 andra”. ”Ni borde spänna linorna, då blir tältet lite större”, är konstigt nog det första jag tänker. Sen tänker jag på att vår familj på fem personer äger fyra olika tält. Tänker på hur ofta – eller hur sällan – vi använder dem.

   Tiden går, fler och fler människor går. De går och går, det är krig i världen. Vissa fastnar i ett hav av tält på fel sidan av ett nybyggt stängsel. Andra passerar. Några tar sig ända till oss i Sverige. De blir fler och fler och Migrationsverket i Malmö säger: ”nu är det fullt”. Tält ställs upp på torg i Sverige. Regeringen vill stänga gränser, stänga broar. Miljöpartiet gråter. Jorden svettas, världen fortsätter att kriga.

   I slutet av november tältar 16 personer utanför en sportbutik i Östersund. För att vara först i kön när butiken öppnar dagen därpå. De intervjuas i lokaltidningen, ”det var en rolig grej”, säger en ung man.

   I december tycker Annie Lööf att flyktingarna borde skaffa sig bostäder själva. Och jag ser hur fäder med små barn på armen, gravida kvinnor går från dörr till dörr, knackar och frågar: ”Finns det rum här åt oss?”. Öppna dörrar stängs snabbt igen, snart är det jul.

   Jag tänker på alla tomma hus i glesbygden, alla obebodda fritidshus och tomma rum på folkhögskolor. Sedan går jag ner i källaren och tittar på mitt blåa tält som en gång betydde frihet för mig men nu har blivit en symbol för världens orättvisa levnadsvillkor.

 



Fler artiklar av och om Theres K Agdler.

De senaste artiklarna

Tack och hej då!

Tack och hej då! av Maria Öman. eProvins läggs ner, men Norrländska litteratursällskapet/FC Norr välkomn...

Läs mer

Katapultpriset till Stina Stoor

Katapultpriset till Stina Stoor av Gregor Flakierski. Katapultpriset för bästa svenska skönlitterära debut 2015 har...

Läs mer

Färd med Åreskutan

Färd med Åreskutan av Karl-Henrik Ström. Åre är väl en norrländsk ikon - om än av kapitalismen dege...

Läs mer

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman av Gregor Flakierski. Författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-...

Läs mer

På målsnöret eller Tiden och jag

På målsnöret eller Tiden och jag av Anita Jacobson. Konsten att hinna, om en stipendiat på väg til...

Läs mer

Skriv med Ninnan

Skriv med Ninnan av Nina Linder. Skrivspa i vackra Norsjö....

Läs mer

Om att tälta

Om att tälta av Theres K Agdler. Den enes frihet, den andres orättvisa....

Läs mer

Kalender-gate

Kalender-gate av Anna Holmström Degerman. Några luckor är redan öppnade, ännu fler återstår. Årets kalender-ga...

Läs mer

Dialektens revansch och upprättelse

Dialektens revansch och upprättelse av Gregor Flakierski. Nicke Sjödin visar på rikedomen att ha flera språk m...

Läs mer

Minnet sitter i hela kroppen

Minnet sitter i hela kroppen av Maria Hamberg. Tankar om minnet vid en vävstol....

Läs mer

Redaktören rekommenderar

Tack och hej då!

Tack och hej då! av Maria Öman. eProvins läggs ner, men Norrländska litteratursällskapet/FC Norr välkomn...

Läs mer

Katapultpriset till Stina Stoor

Katapultpriset till Stina Stoor av Gregor Flakierski. Katapultpriset för bästa svenska skönlitterära debut 2015 har...

Läs mer

Färd med Åreskutan

Färd med Åreskutan av Karl-Henrik Ström. Åre är väl en norrländsk ikon - om än av kapitalismen dege...

Läs mer

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman

Sara Lidman-pris till Ekis Ekman av Gregor Flakierski. Författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-...

Läs mer

På målsnöret eller Tiden och jag

På målsnöret eller Tiden och jag av Anita Jacobson. Konsten att hinna, om en stipendiat på väg til...

Läs mer

Boknytt

Botanisera bland böcker och litteratur med norrländsk anknytning, klicka här...